Ska mitt 2010 bli bra vill jag gärna sluta må illa.
Kräktes inte på hela dagen igår, var jättenära när jag skulle lägga mig och sova men lyckades hålla kvar det och somna efter många om och men.
Sen i förrgår har jag druckit typ 3 liter blåbärssoppa och säkert 2liter av dom har fått stanna kvar i magen (har väl försökt kräkts efter men kroppen verkar ta upp det snabbare än attan, kommer bara galla).
Idag mår jag pyton, ligger i soffan och dör. Har så fruktansvärt jävla ont i huvudet nu för tiden att jag dör. Det känns precis som att jag skulle ha feber och magsjuka samtidigt, jag fryser, har ont i huvudet och kräks.

Vet inte om ni tycker det är så himla kul att läsa om hur fruktansvärt illa jag mår men annars kan ni skippa att läsa, för innan jag slutar må dåligt lär jag inte bli positiv igen. Jag känner ingen livsglädje.
Nu 8 veckor av ständigt illamående. Kommer det fortsätta såhär kan då inte jag tänka tillbaka på hur mysig och fin graviditet jag hade, bara vad jag fick utav den sen när ungen väl är född.

Btw så bor min hund i kåge nu ett tag för jag orkar inte ens ta hand om min söta lilla vovve. Allt tär på mina krafter. Tur jag har en söt sambo som kommer med blåbärssoppa eller vatten när jag ber om det. Jag är uppriktigt sagt sugen på kall tjock pannkaka med smör på men vi har inte tillräckligt med ägg eller mjölk, och vi har nästan slut toapapper så vi måste handla det för pengarna vi inte har. Toapapper är ju som lite viktigare än mat.

Prövade dricka resorb vätskeersättning nyss, det kom upp som en fontän i handfatet. URK.

Allt för nu,
snart lägger jag in mig själv på sjukhus
Pusss